Om

eva lindberg - konst & Poesi 

Copyright © Eva Lindberg 2015 - 2019

vintern 1970

Om mig 


Här är jag, vintern 1971. En liten filosof i favoritmössan och blommig vinterjacka.

Galonbyxorna är på som skydd mot den våta snön. Sigbritt hette jag då och jag växte upp så i en värld av snö, skog, ängar en bäck, en damm och ett gammalt sandtag. Det var min lekmiljö. Också när jag och mina systrar fick hjälpa till hemma så lekte jag. Den stora vedlådan som skulle fyllas med kluven ved blev en svälttörstande drake, diskvattnet som skulle göra matporslinet rent efter måltiden blev en sjö med öar och så höll jag på. Fantasin förvandlade det tvungna till något mer intressant och spännande.


Tidigt fascinerades jag av naturen, av tidens gång, av traditioner och årstidsväxlingar som tog vid i varandra och som avlöpte så.


Idag tycker jag att allt länkas som samman, hör ihop. Jag kan ha jobbigt med vintern, men förstår samtidigt att jag måste finnas i den för att våren och sommaren ska komma. Det går inte att göra på något annat vis, om man inte har möjligheten att bo på två ställen förstås, i Sverige om sommaren och i en annan del av världen, en varm, när det är kallt här.


Det här är jag nu. Jag heter Eva sedan 1993, men har kvar mitt flicknamn Sigbritt som andra namn. Jag är gift med Per och vi har fyra fantastiska barn tillsammans.


Jag "instagrammar", mellan varmrätt och kaffe. Så leker man nu. Skriver små filosofiska texter till betydande foton på mobilen, som sedan delas med vänner.

Min värld idag är min familj, mina vänner, mitt arbete och mitt skapande. I arbetet som förskollärare möter jag barnen och fantasin, lekar och konstnärsskap som är inspirerande. Barn skapar så ohämmat och får till så underfundiga verk. Jag fascineras dagligen och förundras av deras skaparglädje och minns samtidigt min egen, som barn.


Jag har tecknat och målat sedan barnsben, men det var nog först i tonåren som jag förstod hur stor betydelse skapandet har för mig. Jag har även skrivit. Noveller, manus, poem. Inget som har publicerats dock.


Jag kombinerar gärna poem och bild, tycker att ett verk kan få en ökad betydelse så. Jag mår bra av att utrycka mig i bild och text, att måla, fota och kombinera olika tekniker och få in några rader som förstärker uttrycket. Med en förkärlek för det naiva, det fantasifulla och med en känsla för humor skapar jag. Det blir lite olika beroende på humör, känsla och stämning.


                     

mars 2014